Denna helgen var välbehövlig efter allt mitt galenskap de senaste veckorna. Tre lugna dagar som har boostats med energi och omtanke, härligt. Idag väcktes jag kl 10.30 av att fyra små händer drog i mitt täcke, dags att vakna! Möts av tända ljus, frukosten på bordet och doften av nybryggt kaffe. Dagen har fortsatt i samma anda, tjejerna sover i sina sängar just nu och mannen i mitt liv sover tätt bredvid mig i soffan. Mjukiskläderna är på och såhär tänker jag spendera hela min söndag, lugn och ro
Jag ser relationer och vänskap lite som kardborre. När man flitigt använt materialet under flera års tid så nöts kvaliteten och man får svårare att fästa ihop de under tidens gång. Har man aldrig ryckt bort kardborren ifrån dess ursprung så blir de en kamp att faktiskt sära på de medans de slitna tillslut inte längre går att använda. Vänskap är desamma, ju mer du försöker lappa ihop och laga desto skörare blir den, medans den du aldrig behövt kämpa för blir likt lim efter flera år av orördhet och faktiskt alltid kommer att behålla samma kvalité. När man gång på gång försöker få ifatt de små trådar som fortfarande finns kvar på de missbrukade materialet så blir de svårare att greppa och tillslut har man två val. Ge upp eller, sy fast ett nytt. Väljer du det sistnämnda så är de bådas ansvar att behålla styrkan och kraften, medans de förstnämnda är de lättaste. Släng de gamla och in med nått nytt. Ibland är de skönt att förnya sig och tuffa vidare, men ibland känns de som taggtråd runt hjärtat när man knyter ihop skräppåsen och ser på när sopbilen mosar och kör iväg med något som man har en personlig och känslig koppling till. Att damma av backspegeln och titta närmre på bakgrunden till slitaget så har man lättare att se helheten och valet till ens aktiva handlingar blir lättare men samtidigt är så otroligt känsligt. Alla val man gör ger en utdelning, om de blir negativt eller positivt är de bara framtiden som kan utvisa. I mitt hjärta så har jag en del material som är slitet och jag vet att jag inte kommer att fortsätta tugga i samma spår, för jag vet att snart kommer de brista och de kommer vara för trasigt att kunna laga. Väljer man att behålla de lilla som finns kvar och sy fast på nytt och fräscht material så måste man ha bestämt sig och vara säker på att den gamla slitna ytan inte kommer att tränga fram mellan trådarna och ses som något smutsigt, utan istället ses som en erfarenhet och lärdom om vad som faktiskt kan hända.
25 årig tvillingmamma från Göteborg. Bor tillsammans med mina två döttrar Tyra och Nellie, mina 2 hundar Tindra och malva och sambo med mitt livs kärlek Max. Älskar allt som har med lite spänning att göra och försöker suga åt mig varenda liten utmaning som vardagen bjuder på.
