Gela Björklund

Det var visst en stycke syster som kom ner från trappan med rödsprängda ögon, naken som en barnrumpa. Som sagt, hon skulle bara vetat vad som vänta. Nästa gång tror jag inte hon säger nått när jag pratar om "den andra sidan", nu har hon minsann fått smaka och känna på det själv ;). Häftigt men samtidigt riktigt läskigt. Denna människan talade om för mig sist att en stor förändring snart skulle ske, jag skulle vänta till januari - februari och räkna med att det handlade om fler än ett barn. Så vad hände? Januari blev jag Preggo, februari fick jag reda på det, och visst var de ett helt syskonpar som bott in sig.

Ikväll är de grillning och familje mys. Valborg innebär fest för många, men nu när man ska bli tvåbarnsmorsa så hade jag inte för allt i världen valt bort detta nya livet mot mitt gamla. Är så tacksam för allt och alla jag delar mina dagar med. När jag tänker på vad jag verkligen är med om så känns de som en flock med fjärilar vaknar till liv i min kropp. Tänk, inne i mig finns tre stycken hjärtan som slår. Hur häftigt är inte de?

Härligt att min kropp börjar piggna till igen, är så skönt att vakna tidigt och dessutom vara utvilad. Om ni kommer ihåg så har jag berättat om ett medium som jag har vart hos några gånger, idag ska jag tillbaka. Idag är de dock inte jag som ska prata med henne, det är min syster som ska få bli blottad. Hon tror inte på "sånt där" men hon ska bara veta vad som väntar henne, skratta bäst som skratta sist ;)

Det här med att vänta twins är nog livets häftigaste upplevelse. Är du oxå sugen så kommer här en liten bruksanvisning på hur man faktiskt gör. Livet är ju lite som ett data spel, tex the Sims. Vi körde på denna tekniken och de gick ju faktiskt hur bra som helst. Men med tanke på hur giftiga alla frukter är idag, så kan jag tipsa om att faktist välja ekologiskt. Kör hårt!

(14+6). Nu börjar de hända grejer med min mage. Fattat ni hur stoooor jag kommer bli? Haha jag kommer nog vara oerhört tacksam för årstiden då de är
lättare att klä sig i klänningar osv. Vågen visar 2+ änsålänge, men midjemåttet börjar dra iväg. För varje dag som går så märker jag hur min kropp ändras, tänk att de faktiskt ligger två därinne och bökar runt :)

Snart rullar bilen mot förlunda torg för lunch och shopping, men först ett stopp på vägen för att plocka upp två älskade vänner. Ännu en härlig dag!

Tiden spinnar på som aldrig förr. Jag går in i vecka 16 på onsdag, de kändes som att de var bara några dagarsen jag plussade men vi är redan här. Har jobbat två nätter nu och tack vare mina älskade kollegor så går de hur bra som helst. Är inte alls orolig för hur de kommer att gå framöver på jobbet. Men en sak som har slagit mig nu när vi väntar twins är att jag kommer behöva gå tidigare. Min semester börjar 16 juni och jag tror inte att jag kommer att gå tillbaka till jobbet efter de. Har pratat med barnmorskan idag och hon ska kontakta läkaren, det kommer bli mycket mer kontroller nu än när man bara väntar en bebis. Så om jag räknat rätt så har jag alltså bara 16 nätter kvar innan jag går hem. Hemma tänker jag vara i MINST 2 år. Fatta, 2 år?! Så skönt!
Hoppas att ni får en härlig måndag, nu ska iaf jag ut i solen, kroppen skriker efter d-vitamin och jag tänker minsann inte sova bort den här dagen.

Är nu inne i vecka 15. Alla gravid symtom är som bortblåsta ( förutom kaffet ) Tröttheten är snart ett minne blott, vågen är stadig, jag är som vanligt! Är de normalt? De syns knappt att jag är med bebis, alla andra syns de ju på? Är jag ens gravid? På Mvc gör dom inget VUL längre, de ända jag har gå efter är plusset på stickan och min uteblivna mens. Jag har tid för UL den 21 maj på östra, de är en evigheeeeet! Aja, jag får lita på att allt stämmer och att de faktiskt bor en liten i min mage. I torsdags 24/4 så kom den första paniken. Jag började blöda. Ringde barnmorskan som lugnade mig med att de kan bli så och att de är helt normalt. Blev lugnare och glömde bort min känsla som jag hade på morgonen. Timmarna gick och jag och mamma bestämde oss för att gå en promenad med hundarna. Skulle bara på toa först. Blod i trosorna, vad F-A-N!!!!! Ropade på mamma med gråten i halsen, hon fick lika mycket panik som jag. Vi ringde runt och hörde med bl.a. 1177 som sa att vi kunde avvakta, ringde till sjukhuset som att de bör kollas upp. Telefontiden hos MVC är försent, va fan gör jag?! Vi kastade oss i bilen och åkte till MVC ändå, Telefontiden är 10-11.30 men dom stänger inte försen 16.00. Stöter på en barnmorska på en gång innanför dörren, hon lugnar mig något och säger att jag ska avvakta. Jag hat abslout ingen smärta och det är inga mängder med blod vi pratar om. Verkligen inte. Fortsätter de så tyckte hon att vi kunde åka till gyn akuten. Jag fick en tid hos våran läkare den 12 maj, tidigare kunde hon inte fixa.
Blödningen försvinner ( igen ) men kommer tillbaka på kvällen för att sedan försvinna under natten igen. I fredags vågade jag knappt gå upp, tänk om jag blödde igen? Mycket riktigt, det kom lite i toaletten och jag fick mer panik än innan. Ringde Max och vi bestämde oss för att åka in till akuten ändå. Försökte få tag på en privat klinik som kunde ta emot mig ist, pallade fan inte att sitta på akuten hela fredagen. Tillslut fick vi tag på världens trevligaste barnmorska på Calanderska, hon tog emot oss en timme efter samtalet. Så nervös som jag var då har jag aldrig varit. Var bebisen död? Påväg till missfall? Finns det ens en bebis i magen? Panik panik panik. Max stöttade som aldrig förr. Väl inne så fungerande inte maskinen. Jag låg där med klet på magen och tänkte att de här är fan inte sant. Vem är de som jävlas med oss? De tog ca 10 min för maskinen att starta om sig, de va nog dom längsta minuterna i mitt liv. Tillslut fungerade den och de kändes som att mitt hjärta skulle hoppa ur bröstkorgen. Hon började orientera sig på magen och frågade samtidigt - Har du gjort ett UL förut under denna graviditet? Shit, hon hittar inget. Det finns inget i magen :,/

- Ja, här ser ni. Ett friskt hjärta som slår! Och om ni väntar lite.., det är är roligt.. Är ni med? Här är ett hjärta till!
Hallå? Hör du vad jag säger?

Jag fattade verkligen ingenting. Vadå ett till? Vad pratar du om ?
Max är med på noterna och säger - Gela, vi ska ha TVILLINGAR!!!

Ni skojjar med mig nu. Säg bara att min bebis mår bra. Poletten trillar sakta ner och jag blir helt överöst av alla känslor som dyker upp. Tvillingar, fatta vi ska ha tvillingar! Både jag och Max börjar skratta och lyckan som finns hos oss går inte att beskriva med ord. Båda mår hur bra som helst, och allt hamnade på pluskontot. Det ända var att tvilling nr 2 är något mindre än nummer 1, men den kan lätt växa till sig under graviditeten. Hur reaktionerna blev när vi kom hem och berättade får våra närmsta kan ni bara föreställa er. Tårarna har nog aldrig runnit så mycket som då. Blödningarna var inget konstigt, är visst vanligt om man väntar tvillingar. Känslan av att gå in i ett rum och tro att bebis är död, till att komma ut från samma rum med besked om att de bor två fullt friska små bebisar i min mage går inte att förklara. En känsla som jag alltid kommer kunna leva på. Herregud, livet är ju helt fantastiskt ! Två ska inte bli tre. Två ska bli fyra <3

De tolv första veckorna levde vi i den hemlig zoon kändes de som. Vi valde att inte berätta för så många, kände att vi ville låta de mest riskfyllda veckorna passera. Folk började undra, frågade mycket och spekulationerna var igång redan första dagen jag slutade röka. Jag slutade röka ( såklart!!) så fort jag fick veta att jag var Preggo, vidrigt att stoppa en cigg i munnen när du har en bebis i magen. 

De gravid symptomen jag fick i början var obotlig trötthet, och ömma bröst. Thats it.! Tröttheten kom lite som en chock, hur mycket jag än sover så är den obotlig. Som ett brev på posten så kom illanåendes vid doften av kaffe. Hallå! Jag älskar kaffe! Koffein intaget får helt försvinna, likabra att jag håller tröttheten i handen och hoppas på att den snart ger med sig. 

I Vecka 13 kan varken jag eller Max hålla oss längre. Jag väljer att skriva ut på facebook, det är ju klart där de går snabbast och lättast att sprida nyheten. Vi har ingen aning om vad som verkligen sker inne i min mage. Vi var så lyckliga, men lyckligare kunde man visst bli. Vi är än sålänge bara framme och nosar på vårat äventyr, ingen vet vad som komma skall ;)

Nu har livet bytt kapitel, det mest spännande och roligaste äventyret i hela mitt liv har precis börjat. Denna bloggen kommer jag försöka uppdatera mycket de senaste året, framförallt för min egna skull. Det som ligger framför mina fötter kommer inte i repris, jag vill kunna gå tillbaka och läsa och se bilder på hur detta utvecklas.

Den 20 februari 2014 visade de sig att två skulle bli tre. Ingen förutom jag visste att mensen var fem dagar försenad, så de blev en överasskning för alla runt omkring. Det första min sambo sa när han fick reda på de va - Jag tror inte på de förrän den har armar och ben.
Vi levde i en bubbla den dagen, och kontaktade våra närmsta för att berätta om tillökningen i våran lilla familj :)