Vaknade runt nio imorse utav solen som sken in i rummet:) flyt tänkte jag, tills jag verkligen kollade ut genom fönstret, wtf?! Var är min gräsmatta?! Snö!! Suck, drog ner persiennerna och kolladebinte ut försen 10 igen, pissregn. Gött! Eller? Va fan, jag som hade planer idag, tappade all lust. Istället låg jag i sängen och blev jävligt irreterad på en helt annan sak. Och de är "vänner". Jag fattar inte grejen längre. Varför är de bara JAG som ska höra av mig till vissa. Så har de vart de sista halvåret. Jag, jag, jag. Och hör inte jag av mej, så blir folk sura? Hallå eller? Hur svårt kan de vara att höra av sig nångång? Jag vet att saker har ändrats, men hela världen stannar inte för det. Jag kan bli grinig som fan på sånt..