Turn back
Kategori: Allmänt
Ibland önskar jag att jag var född som kille. Allt känns så enkelt och oskyldigt och dom tar lixom livet lite med en klackspark. Att vara impulsiv och ta dagen utan att ha nån direkt plan är lite så som jag vill leva. Att kunna ta en spontan utgång tillsammans med min bästa vän en helt vanlig lördags kväll. En liten detalj. Det finns ingen bästa vän. Jag har ingen vän som jag kan vetliera med och öppna mig helt för. Dom jag tror jag kan lita på, litar i sin tur på en annan och plötsligt så är bollen i rullning. Jag vet att det var så förr oxå, men man skakade lixom av sig det och fortsatte som inget hade hänt. Men idag gör de för ont. Kniven sitter inte fast i ryggen, den vrids sakta men säkert varv på varv tills man tappar fotfästet. Om jag tittar i backspegeln idag så kan jag redan se då att allt bara var en fasad och hur mycket man än gav så fick man aldrig något tillbaka. Stunder jag saknar där jag önskar av hela mitt hjärta att det faktist fanns någon slags äkta vänskap. Stunder då man behövde ringa någon och visste utan att tveka vem som samtalet skulle gå till och man behövde aldrig kolla på klockan på dygnet. Jag har människor i min närhet som jag kan prata med, men absolut inte på samma sätt som förr. Stunder när man mådde skit och kunde sitta och prata med en vän på stranden tills solen började leta sig uppåt efter en känslosam natt och man kände sig trygg i att man blivit tagen på allvar. Utan att bli dömd och ifrågasatt. Idag är allt så komplicerat och skrap på ytan, det gör för ont för att kämpa. Bara för att jag har blivit mamma så är jag precis som vanligt och kan i princip göra allt jag kunde göra innan, men idag ser jag bara ryggarna på dom flesta och deras ryggsäckar är inte heller hela och rena men dom väljer ändå att slita på tyget tills de tillslut brister. Min ryggsäck är ny och ömtålig men jag ska fan skydda den så mycket jag bara orkar.
