Något som provocerar mig ända ut i fingerspetsarna är folk som bara har en bäbis som klagar på att det är jobbigt. Eller gravida som klagar på allt! Jag blir galen! Det skulle ni tänkt på innan ni särade på benen och tog emot utan skydd. Hur fasen kan man klaga på sitt egna barn? Spec när man bara har ett? På riktigt? Om den dagen kommer när jag klagar på allt ifrån vem som bytte blöja sist till klagande om för lite egentid, så ge mig en fet jävla käftsmäll. Klart att jag kommer slita av mig håret många gånger pga sömnbrist osv, men jag kommer ALDRIG klaga! Om man inte räknar med lite taggar och krokiga vägar som mamma så ska man inte bli det heller. Och framför allt ni som klagar redan som gravida. Sluuuuuta!