Äntligen är bollen i rejäl rullning och nu väntar jag bara på att nästa tisdag ska komma så jag kan få den riktiga domen och hur min närmsta framtid kommer att se ut. Har nu gått igenom många utredningar och har idag gjort en magnetröntgen. Tur att man inte lider av klaustrofobi.. Jag fick lugnande och hörselkåpor men tyckte ändå det var obehagligt att ligga i ett smalt rör som gav ifrån sig ljud som kan likna centrum i ett krig. Max är min klippa i denna storm vi befinner oss i, han följer med och stöttar mig i alla sjukhusbesök och finns brevid mig dygnet runt när jag mår såhär. Utom honom vet jag ärlig talat inte hur jag hade klarat detta. Och alla som hjälper oss med våra twinstars när vi måste åka iväg, jag har inga ord för hur tacksam jag är. Jag börjar iaf se lite ljus i tunneln, nu väntar vi bara på att få prata med ryggspecialisten när hen har sett mina plåtar. Jag hoppas att ni alla mår bra och ännu en gång, var rädda om er!!