De senaste dagarna (veckorna) har nog vart dom värsta i smärtväg som jag någonsin har upplevt. I hela mitt liv har jag nog aldrig gråtit såhär mycket.. Gråtit mig till sömns många kvällar, vaknar på natten av att tårar runnit och stigit upp på morgonen tillsammans med tårar som blockerat min syn och en röst som inte håller. Nu är jag inne i femte veckan och varje dag är en ren och skär kamp. Ryggen har kollapsat och att leva ett fungerande liv med en trasig rygg är fullkomligt omöjligt. Har vart på två olika vårdcentraler och fått halva Apoteket utskrivet men jag har bara blivit dåsig och helt utmattad av alla värdelösa tabletter. Igår blev jag inskickad akut och spenderade x antal timmar på sjukhuset där dom ville lägga in mig för att kunna ge mig tillräckligt med smärtlindring. På röntgenplåtarna syns minst 1 trasig disk och nu väntar vi på en magnetröntgen för att kunna se bättre och hitta en lösning beroendes på hur trasig den är. I värsta fall blir de operation. Jag fick tillslut välja på att bli inlagd och få komma in på en MR inom 24 timmar, eller åka hem med den högsta dosen av smärtlindring och få tid för röntgen inom 1 vecka. Valet var inte svårt, men känner jag att det inte fungerar så blir jag inskriven direkt.. Fyfasen för att inte kunna ta hand om sin familj på det sättet jag vill :,( Att alltid ha Max vid min sida gör mig starkare och känner en sån stark trygghet, klart att vi kommer klara det här!