Jag håller nog på att bli psykiskt störd. Eftersom att de där jävla RS-viruset härjar fritt så vägrar jag vistas bland folk och därmed blir jag lätt isolerad här hemma. Jag går i min egna bubbla och sjunger låtar - " lilla bajset akta dig, akta dig, akta dig" osv. Det är som en levande musikal här hemma och jag kan ju erkänna att låtarna börjar innehålla fler svordomar än vad som är nyttigt för små barns öron. Tur att dom inte fattar bättre ännu, men jag börjar bli galen. Nu längtar jag tills februari har passerat så att vi kan börja vistas bland folk igen. Jag känner mig som en zombie som hasar omkring hemma, stannar upp och mumlar något och sen hasar vidare igen. Att få komma hemifrån själv är som bomull för själen, om de så bara är en sväng till Ica..